1. Demokrati

  2. Människan

  3. Jämställdhet

  4. Migration och integration

    4.1 Till EU

    4.2 Migration till Sverige

    4.3 Inom Sverige

  5. Miljö och klimat

  6. Utbildning

  7. Ekonomi

  8. Internationell politik

  9. Bostäder och infrastruktur

4. Migration och integration

Folk har alltid, och kommer alltid, att röra på sig. Med globaliseringen blir världen mindre än någonsin, och genom projekt som EU har rörligheten blivit allt större. Vi ser en fri rörlighet som en mänsklig rättighet och arbetar för en framtid med en allt starkare global integration.

CUF strävar efter en värld där individer och inte stater bestämmer var man skall bo. Sverige ska arbeta steg för steg för friare rörlighet. Vår vision är en helt fri rörlighet. Vi ska välkomna människor som vill flytta till Sverige, oavsett anledning så länge de förhåller sig till svensk lag och grundläggande värden. Det betyder också att alla människor som flyttar till Sverige ska ges möjligheten att bygga sig ett nytt liv.

Ett stort problem i den svenska samhällsdebatten är att invandrare ses som en homogen grupp. Den kollektivistiska synen på invandrare har lett till att ingen egentligen definieras som människa. Man kräver särskilda rättigheter till särskilda grupper, istället för mänskliga rättigheter till varje människa. CUF vill att den här typen av identitetspolitik och särregleringar försvinner. Den kollektivistiska synen kommer bara leda till att grupper ställs mot varandra och att människor faller mellan stolarna.

4.1 Till EU

Nuvarande internationella politiska system klarar inte de flyktingkriser som uppstått av aktuella konflikter. Dessutom kommer klimatflyktingar att bli ett växande problem i takt med att globala uppvärmningen fortskrider. Fler människor kommer då att vara på flykt, i en omvärld där färre länder håller gränserna öppna. Världssamfundet behöver ta upp frågan på allvar, och flyktingkonventionen behöver utökas med skrivelser om klimatflyktingar och klimatrelaterade säkerhetshot.

EU måste ta ett stort humanitärt ansvar, såväl för klimatflyktingar som för människor i oroshärdar. Det är dock viktigt att påpeka att EU inte kan göra allt, utan att fler länder måste förmås att ta ett större ansvar. Att stora, rika länder som USA, Kina, Saudiarabien och Iran tagit en så liten del av flyktingarna är oacceptabelt. Här måste EU trycka på diplomatiskt och våga ta en mer aktiv roll för att få fler länder att ta emot flyktingar, framförallt i närområdet. Hade alla länder i världen där stabilitet råder tagit ett solidariskt ansvar hade antalet flyktingar per land blivit väldigt litet. 

EU, som en stor och välmående ekonomi, bör dock ta ett stort humanitärt ansvar för att se till att tillräckligt många flyktingläger håller en acceptabel levnadsstandard och klarar av att husera tillräckligt många människor. I det humanitära ansvaret ingår även att göra det möjligt för utsatta människor att ta sig till Europa. EU behöver öppna gränserna för såväl flyktingar som de som vill komma till Europa för att jobba och bygga sig ett bättre liv.

EU bör dessutom skapa större möjligheter för EU-gemensam asylhantering, även utanför de gemensamma yttre gränserna, förslagsvis genom mobila team eller institutioner i länder utanför EU med särskilt högt tryck av migrationsströmmar. Bland annat ska UNHCR kunna få mandat och resurser att utreda vilka som ska rekommenderas att beviljas asyl till EU. Därmed kan även problematiken med det så kallade transportöransvaret i hög grad undvikas.

4.1.1 Inom EU

Fri rörlighet för människor är en av EU:s fyra grundläggande friheter, och är väsentlig att bevara och stärka. Den fria rörligheten inom EU måste upprätthållas. Därför är det centralt att Schengensamarbetet fungerar. För att klara det måste dock EU få yttre gränser som fungerar. Öppna inre gränser och oförmåga att hantera de yttre gränserna gemensamt har förorsakat såväl en stor del av de migrationspolitiska kriser som många av de populistiska, invandringsfientliga rörelser som har spridits under 2000-talet. Vi behöver därför en starkare samordning av EU:s yttre gränser. Frontex måste få ett starkare mandat att stärka de yttre gränserna. Däremot, har europeiska byrån för bedrägeribekämpning har fastställt att Frontex har medverkat till olagliga «pushbacks», och på regelbundet och systematiskt sätt brutit mot mänskliga rättigheter. För att man ska kunna stärka Frontex måste Frontex reformeras och systematiskt undersöka anklagelser om tjänstefel och kränkningar av mänskliga rättigheter.

För att stärkta yttre gränser ska bli humant måste detta dock göras i samband med att skapa lagliga vägar in i EU. Det är ett oförlåtligt svek mot mänskligheten att människor tvingas drunkna på överfyllda båtar på Medelhavet, eller utblottade vandra längs Europas vägar. Lagliga vägar innebär dels en öppnare arbetskraftsinvandring – med blue card-regler som gäller för fler än hjärnkirurger och hockeyspelare, och som därmed kan få ekonomiska flyktingar att överväga arbetskraftsinvandring i stället. Det innebär dels möjligheter att pröva asyl utanför eller i samband med att man angör EU:s yttre gränser.

EU bör, för att klara av att skapa lagliga vägar till EU, avskaffa Dublinförordningen och ersätta den med ett kvotflyktingsystem på EU-nivå. Därför behövs även gemensamma asylregler samt hotspots för asylmottagning utanför EU och längs EU:s gränser, på fler platser än i Italien och Grekland.

Om Frontex och EU:s medlemsländer bättre kan kontrollera gränserna, tillsammans med generösa, lagliga vägar, kan EU rimligtvis även säga upp flyktingavtalet med Turkiet, och därmed avstyra ett inhumant samarbete med en auktoritär regim.

Oförmågan att komma överens om flyktingfrågan är ett stort hinder för EU-samarbetet i övrigt. Fler länder måste förmås att ta ansvar, men vi tror inte på ett tvång att ta emot flyktingar. En lösning kan vara att minska olika stöd och subventioner till länder inom EU som inte vill ta emot flyktingar. En annan kan vara att ha en öronmärkt pott till länder som vill ta emot flyktingar; alla länder har inte de resurser och den stabilitet som krävs för att hantera en stor migration. Därför kan vissa länder inom EU ta ett större ansvar, men de måste få ett betydande stöd för det.

För att EU på riktigt ska klara av att gemensamt hantera migrations- och flyktingströmmar behöver också en gemensam europeisk identitet växa fram. Innan dess kommer medlemsländer ofrånkomligen se till sitt bästa i första hand, och därmed börja tvista i stället för att gemensamt försöka lösa utmaningar. EU:s politiska kris efter 2010-talets migrationskris är ett tydligt exempel på behovet av en starkare europeisk samhörighet.

4.2 Migration till Sverige

CUF står fast vid att Sveriges gränser ska hållas öppna. Schengensamarbetet ska värnas, och rätten till migration och att söka asyl likaså. ID-krav och gränskontroller inom Schengensamarbetet ska avskaffas. I den mån gränskontroller ändå finns ska det vara vid EU:s yttre och inte dess inre gränser.

För att gränserna ska kunna hållas öppna måste dock asylprocessen effektiviseras. Dessutom måste arbetskraftsinvandringen liksom arbetsmarknadslagstiftningen liberaliseras, och skillnaderna mellan asylflyktingar och ekonomiska flyktingar måste tydliggöras.

Så länge migrationspolitiken inom EU till så hög grad styrs av medlemsländerna själva är det viktigt att Sverige fortsätter att ta emot ett stort antal kvotflyktingar.

4.2.1 Asylprocessen

Att söka asyl är en mycket osäker tillvaro för en människa att befinna sig i. Först och främst måste de konventioner – bland annat flykting- och barnkonventionen – som Sverige har skrivit under värnas. Det är vår moraliska och lagstadgade skyldighet.

Asylprocessen måste vara rättvis, trygg och säker. För att säkerställa detta måste asylsökande ges handläggare för att förmedla information och beslut. Kommunikationen måste ske på ett språk som den asylsökande förstår väl. Därför måste det säkerställas att det finns möjlighet till tolkar och översättare. Döva asylsökande måste få uppskov på behandling av sina asylärenden innan de har lärt sig svenskt teckenspråk. Svenska teckenspråkstolkar förstår inte och kan inte tolka den döva asylsökandens teckenspråk då det i världen finns mer än 160 olika teckenspråk. Rätten att få ge sin berättelse till Migrationsverket innan beslut är ytterst viktigt.

Det tar idag alldeles för lång tid att behandla asylansökningar. Migrationsverkets arbete måste effektiviseras. Idag lägger handläggare en femtedel av sin arbetstid på att prata i telefon med oroliga asylsökande. Mer smidigt vore ett digitalt system, där varje sökande kan ta reda på uppdateringar om sin process. Då frigörs tid för handläggarna för det som de är utbildade för.

Ibland uppstår det gränsdragningssvårigheter. En sådan som CUF anser måste göras om är den mellan politisk asyl och asyl av särskilt ömmande omständigheter. Personer som förföljs av statsmakter ges ofta politisk asyl, medan bland annat kvinnor som vägrar tvångsgifte eller könsstympning och HBTQIA+-personer ofta tvingas söka asyl av särskilt ömmande omständigheter. Denna process är betydligt snårigare än den för politisk asyl. Därför kräver CUF att även dylika fall av förföljelse ska berättiga politisk asyl.

Asylsökande måste kunna söka tandvård hos privata tandvårdskliniker. Regionerna måste kompetensutveckla personal på vårdcentralerna för att kunna göra en hälsoundersökning, och därmed skynda på processen.

4.2.2 Barn i asylprocessen

Den gemensamma grundsynen och självklara utgångspunkten vid arbete med asylsökande barn ska vara FN:s konvention om barns rättigheter. När myndigheter utreder en familjs situation är det viktigt att barnen tillfrågas och att de känner sig delaktiga i de beslut som rör deras framtid. I varje asylärende som rör barn ska det göras en barnkonsekvensutredning. Utgångspunkten måste alltid vara att barn är enskilda individer med rättigheter.

Varje år kommer hundratals barn till Sverige helt ensamma för att söka skydd. Barnen har ofta rest långt och under fruktansvärda miljöer och omständigheter. Idag kan kommuner själva välja att tillsammans med Migrationsverket välkomna dessa barn till ett hem med god omsorg och med full ekonomisk ersättning från staten. CUF vill verka för att alla Sveriges kommuner ska ta ansvar för de utsatta barnen och erbjuda dem boende, omsorg och trygghet. CUF vill också, för att utnyttja kommunernas gemensamma erfarenheter, verka för ett utökat samarbete bland kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn. Vi i CUF verkar för att alla barn ska få en så snabb behandling av sitt ärende som möjligt.

Den metod som idag används för medicinsk åldersbedömning är vetenskapligt bristande. Fram till att nya vetenskapliga och tillförlitliga metoder utvecklas anser CUF att alla former av medicinska åldersbedömningar måste stoppas. Om bedömningar görs måste bevisbördan ligga på Migrationsverket och inte den enskilde individen. Den får över huvud taget inte kränka en individs integritet och måste vara vetenskapligt belagd.

Kvaliteten hos de gode män som stöttar framförallt ensamkommande flyktingbarn i och under asylprocessen varierar kraftigt i Sverige, och olika kommuner tolkar föräldrabalken på väldigt olika vis. För att kvalitetssäkra godmanskapet behöver tolkningarna av föräldrabalken bli mer likriktade över hela Sverige. Det har dessutom förekommit fall då gode män har tagit på sig enormt stora mängder ensamkommande flyktingbarn för ekonomisk vinning, och därefter inte skött sitt uppdrag. Det bör finnas ett tak på hur många barn en god man kan företräda, för att tillförse att barnen får den omsorg de behöver.

4.2.3 Arbetskraftsinvandring och arbetstillstånd

CUF ser odelat positivt på att människor vill komma till Sverige för att arbeta. Tyvärr delar inte alla denna syn. Det finns föreställningar om att staten måste detaljreglera vilka som ska få komma hit och vad de ska få arbeta med. CUF är övertygade om att vi alla tjänar på att dessa föreställningar bryts.

CUF vill ha en fri invandring, och tycker att den som har fått jobb i Sverige automatiskt ska beviljas uppehållstillstånd. Regelverket ska även vara utformat så att det går att driva företag eller frilansa som arbetsform. Därför måste uppehållstillståndet även lämna rum åt perioder utan arbete. CUF ställer sig även bakom ett system med digitala nomadvisum. För den som fått arbetskraftsinvandringstillstånd är det viktigt att detta inte är knutet till en specifik yrkestyp, såsom det tyvärr är idag. Om någon fått tillstånd att komma hit för att arbeta som exempelvis kock ska inte tillståndet dras undan om denne avancerar till kökschef eller byter jobb till postsorterare. 

CUF vill heller inte att fackförbund ska ha inflytande över vilka människor som får tillstånd att komma till Sverige för att arbeta. Vi anser att villkor för anställning är något som den enskilda människan ska bestämma och att facket inte ska privilegieras med rätten att bestämma lön och arbetsvillkor för alla. För en människa som idag lever i absolut fattigdom är även en lön under Sveriges lägstalöner väldigt mycket pengar. Därför vill vi skrota kravet på att lön och arbetsvillkor ska motsvara fackets krav för att arbetsgivare ska kunna anställa människor från andra länder.

Arbetskraftsinvandrare skall dock självklart ha möjligheten att engagera sig fackligt, om de så vill.

4.2.4 Spårändring från asyl- till arbetskraftsinvandring

Systemen för spårändring är idag väldigt komplicerade, och CUF kräver att det blir lättare att göra spårändring och att systemen förenklas. Dels för att det gör det möjligt för fler personer att stanna i Sverige och bidra till samhället, även om de får sin asylansökan avslagen. Dels för att människor hamnar i kläm när spårändringssystemen inte fungerar som det ska.

För att kunna byta spår från asylansökan till arbetskraftsinvandrare, och därmed få uppehållstillstånd utan att ha fått sin asylansökan godkänd, måste den asylsökande ha varit självförsörjande i minst fyra månader. Tjänsten måste dessutom ha varit osubventionerad.

Systemet är alldeles för krångligt, och låser fast folk i byråkrati. Dessutom sätter det folk som bara fått en subventionerad anställning, eller som har fått avslag på sin ansökan innan dessa fyra månader, i kläm. Vi vill skrota kravet på icke-subventionerad anställning för att byta spår till arbetskraftsinvandrare. Vi vill dessutom göra processen för arbetstillstånd mer flexibel och tillåtande. Enn subventionerad anställning är inte att föredra över en vanlig anställning. Men den är bättre än rena bidrag som inte ger incitament till att bli självförsörjande. Arbete skall inte bestraffas.

Idag ger ett arbetstillstånd inte heller möjligheten att byta jobb eller ha två jobb under tiden för tillståndet. Vi tycker att den med arbetstillstånd ska ges möjlighet att byta jobb under tiden för arbetstillståndet, och att ha två separata jobb. Arbetstillstånd skall ges ut även om ett jobb inte är öppet sökbart och utannonserat för alla i Sverige.

Hårt arbetande människor skall inte bestraffas med en otrygg tillvaro genom att godtyckligt kunna utvisas. Det ger dåliga incitament till att våga ta risker som att starta företag eller utveckla sin karriär. Detta cementerar klyftor i samhället som inte gynnar någon.

Vid avslag på asylansökan ska en tidsfrist om tre månader innan utvisning vara möjlig att begära, för att under den tiden söka arbete och därmed kunna göra spårbyte till arbetskraftsinvandring. Om personen inte har fått jobb inom tre månader ska vederbörande utvisas. Om den som begär tidsfrist har vårdnad över barn eller familj bör även de få stanna, om de kan finansiera sitt uppehälle.

4.2.5 Validering av kompetens

Det behövs ett mer enhetligt system för beslut om valideringar. Idag gör kommunerna själva valideringar av gymnasiebetyg och lärosätena detsamma med högskolekurser. Det ger 290 olika lösningar, vilket öppnar för godtycklighet. Ett större centralstyre av valideringar i samverkan med akademin tillsammans med privata arbetsförmedlingar som kan matcha specifika kompetenser är viktigt för att ge fler nya svenskar tillträde till arbetsmarknaden.

4.2.6 EU-migranter

Alla EU-medborgare har i tre månader rätt att vistas i ett annat EU-land. Det är en rättighet som CUF i alla lägen står upp för och gärna utökar. Denna rättighet har medfört att utsatta grupper i stater som inte har skydd nog åt sin befolkning, eller i flera fall till och med diskriminerar dem, rör sig till andra länder. De senaste åren har många personer från Rumänien och Bulgarien använt denna rättighet för att i tre månader tigga på gatorna i svenska städer.

Från olika håll hörs röster om att förbjuda tiggeri, något som bland annat Nederländerna och några andra länder har gjort på olika platser. CUF tar bestämt avstånd från sådana förbud. Tiggeri är aldrig ett önskvärt fenomen, utan är ett tydligt tecken på de stora klyftor som råder inom EU. Att ge sig på offren genom ett förbud är dock omänskligt. CUF står upp för alla EU- migranters rätt att vistas i Sverige, samtidigt som vi kräver att länder som Rumänien och Bulgarien börjar ta ansvar för sin befolkning och slutar att bryta mot EU-konventionen. Den rimliga påföljden är böter eller andra tillbörliga sanktioner.

CUF värnar även äganderätten, liksom principen om att lagen alltid ska gälla och lika inför alla. Därför ska inte olagliga bosättningar tillåtas, och EU-migranter måste kunna vräkas om de bosätter sig på annan persons mark. Överskrider de 3-månadersregeln ska de också kunna utvisas.

4.3 Inom Sverige

4.3.1 Integration

Dagens integrationspolitik fungerar inte. Istället för att ta till vara människors resurser och kompetenser och möjliggöra nyanlända invandrares och flyktingars etablering på arbetsmarknaden skapar dagens system ett utanförskap och bidragsberoende.

CUF är övertygade om att integrationen kommer att fungera när utbildningspolitiken, bostadspolitiken samt arbetsmarknads- och företagarpolitiken är liberal och välfungerande. CUF:s utbildningspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och företagarpolitik går att hitta i respektive kapitel.

Vi tror på människors egen drivkraft, också de som har flyttat till Sverige. Flyktingar bör därför också i den mån det är möjligt själva få bestämma var de ska bo, om det inte finns strukturella förhinder som omöjliggör en integreringsfas.

4.3.2 Tillgång till välfärden

Ett system med fria gränser kan inte innebära ett system där människor har automatisk rätt till andras pengar. Rätten till rörlighet går dock före rätten till välfärd. Full tillgång till den skattesubventionerade välfärden måste därför villkoras till de som väl är medborgare, med en successiv infasningsperiod för de som har permanent uppehållstillstånd. Vi menar att medborgare i det här fallet även innefattar nordiska medborgare, eftersom vi vill se en starkare nordisk federation.

För att få ta del av de offentligt finansierade socialförsäkringssystemen är ett kvalificeringssystem vettigt. Ett medborgarskap bör vara något man successivt arbetar mot, och integrationen bör vara uppbyggd stegvis sett till tillgången till socialförsäkringssystem. Dessa trappsteg bör byggas på parametrar av arbete, tid, laglydnad och slutligen kunskap. Ju längre man arbetar i Sverige utan att hamna i brottsstatistiken, desto närmre medborgarskap bör man komma. Den avslutande parametern om kunskap bör innebära ett medborgarskapstest som säkerställer att den som ansöker om medborgarskap har tagit till sig kunskap om svensk lag och svenskt samhälle. Det är dock viktigt att ett sådant prov tar tydlig hänsyn till personer med kognitiva eller psykiska svårigheter, så att inte det påverkar ens medborgarskapsansökan. Det ska dock ske på svenska.

Det faktum att nyanlända inte får full tillgång till den skattesubventionerade välfärden gör att det kommer att finnas ett behov av alternativa skyddsnät. Ett sådant är ett system med privata socialförsäkringar som skulle ge nyanlända tillgång till ett socialt skyddsnät. Vidare ser CUF positivt på att nyanlända med krav på motprestationer, i form av till exempel utbildningsresultat, ges tillgång till en CSN-liknande finansieringsmodell som tillhandahåller förmånliga etableringslån. Barn under 18 år, även papperslösa, bör inte omfattas av kvalificeringssystemet utan ha tillgång välfärdsförmåner såsom vård och utbildning. Fortsatt ska också alla som befinner sig i Sverige ha rätt till vård som inte kan anstå.

4.3.3 Kostnadsersättning till kommuner

Systemet för kostnadsersättning till kommunerna vid flyktingmottagande är krångligt och otillräckligt. Detta systemfel minskar kommunernas förtroende för mottagandet och Migrationsverket. Därför behövs reformer som gör att ersättningssystemet lever upp till sina syften: att kommunerna får full kompensation av staten för de kostnader som är kopplade till asylboenden, kommunplaceringar och anhöriginvandring.

4.3.4 Språk- och samhällsundervisning

I samband med SFI och SFY bör också alla deltagare genomgå en yrkesförberedande utbildning. I de fall individen som genomgår processen har en utbildning från sitt hemland handlar det om eventuella kompletteringar som behövs för att kunna utföra sitt yrke på den svenska arbetsmarknaden plus Svenska för Yrkeslivet, SFY. Men för de som inte anses vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden handlar det om utbildningar för de samhällsbärande bristyrken som finns i Sverige, högskoleförberedande studier eller andra utbildningsinsatser med fokus på etablering på den svenska arbetsmarknaden.

Språk- och - och yrkesundervisningen ska rikta sig till alla icke-EU-medborgare från myndighetsålder till pensionsålder som har fått uppehållstillstånd av asylskäl eller på grund av familjeåterförening, men inte har någon form av sysselsättning. De som uppfyller dessa kriterier och söker uppehållstillstånd av samma anledningar ska under sökandeprocessen ha tillgång till språkundervisningen. Eftersom målgruppen består av människor med väldigt olika utbildningsbakgrund är det av stor vikt att undervisning kan erbjudas på flera nivåer. En person som helt saknar utbildning från hemlandet bör inte ha samma kravbild och undervisningsnivå som någon med universitetsexamen. Aktivt deltagande i SFY eller SFI och den yrkesförberedande utbildningen bör vara ett krav för att få tillgång till de finansieringsmodeller som tillhandahålls av staten.

​​CUF anser att undervisning om det svenska samhällets lagar och värderingar borde utgöra ansenlig del av SFI och SFY. Att veta vilka dessa är och hur man förhåller sig till dem kan vara svårt för den som är helt ny i Sverige. Dessutom kommer en del av de som migrerat hit från kulturer där inställningen till bland annat jämställdhet, HBTQIA+ och demokrati skiljer sig från den i Sverige. Att ha kunskaper om lagarna och samhällsnormerna är viktigt för att nyanlända ska ha lika möjligheter att delta i samhället. Därför är det viktigt att nyanlända inte bara lär sig det svenska språket utan också om det svenska samhället tidigt i integrationsprocessen.

4.3.5 Civilsamhället

För de integrationsproblem som har uppstått är civilsamhällets roll tydlig, och CUF anser att ett starkt civilsamhälle är oerhört viktigt. Trossamfund, ideella och välgörenhetsorganisationer tar vid där staten misslyckas, något som bör erkännas. CUF ser också positivt på de olika samarbeten mellan civilsamhälle och framför allt kommuner som har slutits runtom i Sverige för en bättre integration, och tror att det är en god väg att gå för att stärka civilsamhällets roll i integrationen ännu mer.

Enligt riksrevisionen bidrar dock inte civilsamhället till integrationen i tillräckligt hög grad i dag. För integrationen är det av ojämförbar stor nytta att känna en person i kommunen man kommer till. Kommuner bör därför ta ett övergripande ansvar för hur föreningslivet kan bidra till integrationen.

Kommuner kan även verka för samarbeten mellan skolor för språkintroduktion för nyanlända, andra gymnasieskolor och lärosäten för högre utbildning i kommunen och närområdet. När initiativ kommer underifrån blir integrationen mer hållbar. SFI, “Svenska för invandrare”, bör i högre grad kunna skötas via arbetsplatser och andra liknande gemenskaper. Staten kan lämna över liknande ansvar till civilsamhället innan asyl delgivits.

För att öka civilsamhällets bidrag till integrationen, vill vi införa en modell liknande den kanadensiska (vanligtvis kallad Kanadamodellen), med privatsponsrade flyktingar. Det går ut på att föreningar, organisationer, trossamfund och privatpersoner kan förbinda sig att stödja en flykting finansiellt och emotionellt under deras första år i landet.

4.3.6 Asylboenden för ensamkommande flyktingbarn

CUF vill att stödboenden ska vara praxis för ensamkommande flyktingbarn, och inte HVB-hem. HVB-boenden är egentligen till för barn och ungdomar med olika former av problematik, vilket gör det vanskligt att placera alla ensamkommande barn på HVB-boenden. Framför allt eftersom alla ensamkommande barn inte behöver den typen av extrastöd. Även på stödboenden får ensamkommande hjälp, men behöver inte övervakas dygnet runt. Dessutom är stödboenden billigare än HVB-boenden, vilket också gör det till en kostnadsmässig fördel. Hänsyn bör tas till att ensamkommande i olika åldrar har olika behov, och lösningarna behöver individanpassas.

Familjehem är en placering i en vanlig familj, och ett bra alternativ till HVB-boenden och stödboenden. Enligt socialtjänsten uppskattas den mer av de ensamkommande än stödboenden och de dyrare HVB-boendena. Familjehem ger barnet ett brett kontaktnät, och bra språkträning. Ofta finns en brist på familjehem. För att öka drivkraften till att bli familjehem bör ersättningen öka.

Efterlevandestödet kan tas bort, eftersom staten idag redan “tar hand” om ensamkommande flyktingbarn.

4.3.7 Svenska normer och värderingar

Sverige har under alldeles för lång tid präglats av en etniskt baserad identitet. Ska Sverige på riktigt kunna bli ett mångkulturellt samhälle behöver svenskheten präglas av värderingar snarare än etnicitet. Vi behöver ersätta den etniska identiteten med en värderingsbaserad, för att samhället ska kunna bli inkluderande på riktigt.

Det allra första steget för att nå dit måste vara att polis- och domstolsväsenden får resurser nog för att kunna se till att svensk lag gäller i hela landet. Svensk lag bygger i grund och botten på svenska värderingar, som har formats och utvecklats som en del av den europeiska och västerländska värderingskontext som vi befinner oss i.

CUF menar att medborgarskapsceremonier kan utgöra en viktig del av att stärka innebörden av medborgarskapet och viljan att fylla identiteten med svenska värderingar. Ceremonierna bör dock överföras från kommunerna till länsstyrelserna, eftersom de också är regeringens långa arm. Det bör ingå i alla landshövdingars uppdrag att en gång om året erbjuda länets nya medborgare en medborgarskapsceremoni. De kommuner som vill ska fortsatt kunna erbjuda medborgarskapsceremonier.

CUF kan aldrig acceptera att människors frihet begränsas på grund av förtryck i någon form. Hedersrelaterat våld är en sådan form av förtryck som tyvärr förekommer i Sverige, vilket är helt oacceptabelt. Socialtjänst, skola och myndigheter måste få bättre kunskap och bli bättre på att hjälpa de som utsätts för hedersrelaterat våld.

Föräldrars religiösa övertygelse skall inte få gå före barns rättigheter till en evidensbaserad vård eller utbildning och utveckling. Barnäktenskap skall heller inte tillåtas, och barnäktenskap ingångna utanför Sverige skall inte erkännas. Hjälp och en möjlighet till ett nytt liv skall erbjudas till unga som utnyttjas sexuellt, eller skadas på andra sätt.

4.3.8 Psykologisk hjälp

Många personer som flyr till Sverige från krisdrabbade områden har varit med om djupt traumatiska upplevelser. CUF ska arbeta för att de människor som kommer till Sverige från krisdrabbade områden ska erbjudas hjälp att behandla eventuella traumatiska upplevelser.

Det gäller även exempelvis hedersvåld och andra kulturrelaterade förtryck. Ungdomsmottagningar och sjukvård måste ha god kunskap om problematiken, för att kunna ingripa i ett tidigt skede. När den utsatta söker hjälp har förtrycket ofta redan pågått länge, och därför måste insatserna vara snabba och effektiva, så att den utsattas säkerhet inte äventyras.

4.3.9 Utvisning

En del av de som får avslag på sin asylansökan gömmer sig i Sverige, och blir det som brukar kallas för papperslösa. Beräkningar visar på att det kan röra sig om ungefärligen 30 000 personer (2015). Utöver att dessa lever i den största utanförskap kan de också på sikt komma att utgöra en fara för såväl sig själva som samhället. Sverige behöver bli effektivare i att följa upp utvisningsärenden, och se till att människor som inte har rätt att befinna sig i Sverige heller inte gör det. CUF står dock alltid på den enskilda individens sida, och vill väga upp för den inskränkning av friheten som det innebär att bli utvisad genom att kraftigt förenkla möjligheterna till bland annat spårändring.

Om ett land visar att man inte kan hantera återvändare som fått avslag på asylansökningar, eller om utvecklingen i ett land kraftigt går åt fel håll, bör utvisningar frysas tills det går att visa att de utvisade inte riskerar sina liv genom att återvända.

CUF värnar asylrätten och kämpar för fri rörlighet, men rättigheter innebär också skyldigheter som måste respekteras. Asylsökande eller personer med tillfälligt uppehållstillstånd som upprepade gånger begår grövre brott skall utvisas, även om de uppbär status som flykting eller övrig skyddsbehövande. Dessa utvisningar ska ske oavsett statusen i hemlandet. Polisen skall även tilldelas resurser för att faktiskt kunna uppfölja detta och utvisa personer som utgör en samhällsfara. Utvisningarna gäller även personer som begått terrorbrott utomlands, eller ansluter sig till terroristorganisationer.

Den grupp av ensamkommande som kom till Sverige under flyktingkrisen 2015 har drabbats hårt och fastnat i en limbo av extremt långa handläggningstider och en gymnasielag med krav på fast anställning som inte speglar hur arbetsmarknaden ser ut. CUF anser att amnesti och permanenta uppehållstillstånd är den enda lösningen på denna ovärdiga hantering av en grupp som sedan 2015 har hunnit rota sig i Sverige